Sedan förra veckan har jag nya saker att oroa mig för. Sonen får numera köra bil utan mig eller maken bredvid sig och man kan lugnt säga att han gillar det. Bilen har rullat många mil sedan i torsdags. Igår kväll var det dags för honom att ta sig tillbaka till Oskarshamn och givetvis skulle det köras. Så klart. Jag fattar egentligen för hade det varit jag hade jag gjort exakt likadant MEN nu är jag ju mamma och då tycker jag att man kan ta bussen;-) 

Tur är i alla fall att han kör riktigt bra. Inte ens jag är rädd (inte så mycket i alla fall;) och det vill inte säga lite. Jag brukar ju liksom tala om för maken (som kört åtskilliga utryckningsfordon i rasande hastigheter) när det dyker upp farligheter eller som för någon vecka sedan när jag talade om att han skulle undvika betongröret bredvid parkeringsfickan när han backade ut. Suck. Sån är jag. Tur maken är av den tåliga sorten. Hade det varit jag vet jag inte riktigt vilka vresigheter som hade levererats;-)

Idag har våren visat sig från sin allra bästa sida. Jag åt min lunch ute i solgasset och jag kan garantera att det var ljuvligt. Fler sådana dagar!