Det har ni garanterat. Hört den förut alltså. Meningen jag menar är: "Nu jäklar ska jag ta tag i mitt liv."  

Det har så gott som aldrig funkat att säga det men det hindrar tydligen inte att jag säger den igen med jämna mellanrum. Nu är det alltså dags igen att ta tag i mitt liv. Jag har tagit tag i träningen och sköter numera den, i mina ögon, exemplariskt. Nu är det alltså dags att ta tag i kostfrågan. Jag har under de senaste veckorna intagit en mängd choklad och andra onyttigheter som förmodligen hade kunnat mätta ett mindre land så att nu arbeta bort sötsuget kommer inte att bli lätt. Men, vem har sagt att allt ska vara lätt? Det är bara att bita ihop.

Jag försöker sätta upp vettiga, roliga och utmanande mål för mig men ibland är jag för smart för mitt eget bästa...Om jag till exempel lovar mig själv en Odd Molly-kofta om jag följer kostschemat slaviskt men sen inte följer kostschemat slaviskt så hittar jag en annan alldeles rimlig förklaring till varför jag ändå ska ha Odd Molly-koftan;-)

Jag har lovat mig själv att pröva på en ny träningsform i månaden. Det är verkligen ett jättebra löfte för en som ogillar nya saker. Det är en riktig utmaning att ta sig an liksom. Det är bara det att det just nu pågår en jättediskussion i min hjärna där den goda sidan säger "att kom igen nu, du kanske verkligen gillar den nya saken" medan den onda (rädda) sidan säger att "det behövs kanske inga nya träningsformer. Vem har sagt att det är fel på de gamla?" Ni fattar, det är lite rörigt i huvudet just nu och det bästa vore kanske om jag slutade tänka så förbaskat och bara gjorde saker.