Är det något jag borde ha svart bälte i så är det att packa. Jag tror ärligt talat att jag i snitt packar övernattnings- och weekendväskor minst en gång per vecka. Märkligt nog blir det inte lättare. Det borde det bli. Men icke. Nu ikväll var det värre än på länge. Jag tror jag provade kläder i en timme. Jag hade en sån där jagharingetatthapåmig-stund. Finns det något jag har extremt mycket av så är det kläder och att då ens andas om att jag inte har något att ha på mig är ett skämt. Jaja, nu är snart väskeländet färdigpackat och jag hoppas att jag ser representabel ut imorgon när det ska redovisas och den heliga, hett efterlängatde rektorsnålen ska mottagas.

Kan ni fatta? Tre års studier är över och som jag sa till kollegan P häromdagen: "om jag ens andas om att plugga igen så bara smäll till mig. Hårt!" Fast jag känner mig själv. Jag kommer att hamna där igen. Detta trots att det är så himla jobbigt och tidskrävande men också så himla roligt. 

...var en helt galet hektisk dag. Möten och hantering av en miljon (det känns i alla fall så) papper av olika slag har avlöst varandra och pauserna emellan har varit mikroskopiska. Jaja, så är det ju som tur väl är inte hela tiden så det är bara att gilla läget och möta morgondagen som kommer att vara exakt likadan. Sen på torsdag bär det iväg på vår allra sista träff på rektorsutbildningen och det som inte är förberett och klart då kommer inte att bli förberett och klart. Då är det bara att köra på känsla och hoppas på att det funkar och håller. Själv tycker jag att jag och kollegan P har ett förbaskat bra arbete och jag hoppas att de som lyssnar håller med. 

Att ge sig på ett spinning+mage-pass ikväll var inte det smartaste jag har gjort med tanke på träningsvärken i magen från gårdagens pass. När de andra gjorde sit ups efter sit ups låg jag mest och kved på golvet. Men, träningsvärk är ändå smärta man kan stå ut med så det gör jag. Och så känner jag mig lite hurtig och duktig;-)

Eftersom jag har gått och blivit vuxen så har jag blivit kvällstrött. Tanken var att jag skulle skriva klart min del av presentationen nu men jag är så trött och så är det ju hockey på tv så jag väljer att stiga upp extremt tidigt imorgon bitti och göra det då istället. Så får det bli. Så nu tänker jag krypa upp i soffhörnet, omgiven av en massa kuddar, dricka kaffe, kolla på hockey och försöka vinna en wordfeud-match som pågår för fullt. Det låter väl inte så illa?

Idag är det den 15 dagen på PT-i grupp-upplägget och jag och kollegan P hann styrketräna ett pass innan PT-passet så nu är jag lite trött i kroppen. Idag hade vi "parträning" vilket innebar att vi gjorde alla övningar i par. Skitkul! På fredag är det redan utlovat tabata och box och det ska bli ÄNNU roligare!

Sen är det ju det här med maten...Helgen har jag tillbringat hos dottern i Göteborg och jag har ta mig fasen varit ett riktigt föredöme. Inte en chokladbit eller en macka eller annat gott men onyttigt har slunkit in. Inte en enda bit. Jag tycker i alla fall att jag har varit sjukt duktig. Däremot blev det lite si och så idag när jag kom hem. Kylskåpet ekade ganska tomt och jag var tvungen att förbereda torsdagens redovisning med kollegan P så det blev liksom att koka soppa på en spik. Jag har lyckats få i mig det mesta men kolhydraterna som skulle ha intagits ikväll försvann för jag tyade inte dra igång ett pastakok. Jag åt en bit grillad kyckling med grönsaker till och det får duga. 

Som sagt har helgen tillbringats med bästa dottern i Göteborg. Det var en helt underbar helg utan ett enda måste och utan någon som helst stress. I fredags kväll fixade vi mat tillsammans och sedan var det soffhäng. I lördags var det långfrukost (ja, man kan dra ut på 200 g yoghurtkvarg, blåbär och två ägg;-), en långpromenad, dusch och sedan shopping. Kvällen avslutade vi i Konserthuset där vi såg musikalen "The full monty". Mycket skratt och lite naket och helt klart en kul upplevelse. Se den om ni är i Göteborg! Igår var det långfrukost igen, shopping i Nordstan, promenix, matlagning, sortering av över 800 USA-bilder och så lite hockey innan vi somnade. Imorse tog jag tåget som verkligen samarbetade den här resan och levererade mig i tid hemma i Sbg. Den tysta vagnen är ju en fantastisk idé! Jag kunde jobba hela vägen upp och hela vägen hem och alla texter som skulle läsas är lästa och all mejl är svarad på. Det enda som inte funkar är att prata i telefon men man kan ju inte får allt;-)

Som alltid när jag har tillbringat tid med dottern eller sonen så drabbas jag av jag-vill-inte-åka-hem-känslan. Just då hade jag lätt kunnat tänka mig att säga upp mig och bosätta mig i närheten av dem så att jag hade kunnat träffa dem oftare. Suck. Den känslan sitter i i några dagar och då gäller det att aktivera sig. Tur att det är en gren jag är bra på;-)

Imorgon är det fullt ös på jobbet hela dagen, sedan ska det lagas mat till ett antal matlådor, styrketränas lite (de övningar jag inte hann idag) och så ska jag på spinning+mage. Efter det är jag nog hyfsat trött;-)

Idag var det pw och sen var det ett PT-pass på gymmet. Efter det fixade maken mat under tiden jag duschade. Efter maten trillade jag i soffan som jag fortfarande inte har lämnat. Min kropp är trött. Jättetrött. Förmodligen för att jag åt en tonfisksallad till lunch och max 100g kvarg till mellanmål. Alldeles för lite. Fjantigt lite. Så imorgon är det skärpning på matfronten och all mat ska ätas. Basta!

Söndag morgon. Finns det något bättre än söndagsmornar? Det ska i så fall vara lördagsmornar. Det är ett svårt val.

I vanlig ordning vaknade jag tidigt så både kaffe och frukost har hunnit intas, en snabb undanplockningsraid i vardagsrummet är gjord och nya bananflugefällor är gillrade. Hur länge ska de räliga flugorna finnas kvar egentligen? 

Just nu sitter jag och överlägger med mig själv om jag ska ner till gymmet och köra ett styrketräningspass tillsammans med J trots att det i så fall vore överkurs. Jag har gjort mina två styrketräningspass den här veckan och behöver alltså inte göra fler. Då säger en sida av mig att jag gott kan låta bli och hitta på något annat istället. Den andra sidan av mig säger att det inte skadar med ett extra pass och att det ju alltid är trevligt att träna med J.

Jag bestämmer mig när jag har skrivit klart detta:-)

Ska jag summera veckan så här lite för tidigt kan jag konstatera att träningen har fungerat alldeles utmärkt med undantag för torsdagen när jag hade planerat en pw efter jobbet och innan hockeyn men mellanrummet där blev för litet för att en pw skulle hinnas med. Sånt händer tyvärr och det är bara att öka träningsmängden en annan dag så är det kompenserat.

Maten funkar också. Mest tacke vare matlådefixandet förra söndagen. Utan färdiga matlådor är jag körd. Med så mycket träning inplanerad så vill det till att maten inte tar för mycket tid i anspråk. 

Egentligen är vi ålagda att rapportera in vår vikt till en av PT:erna varje fredag men jag kör lite civil olydnad och låter bli. Det beror inte på att jag är tjurig på något sätt utan mer att jag vid 46 års ålder känner mig själv ganska bra. OM det visar sig att jag har gått ner så kommer jag nämligen att tänka att det här är ju lätt som en plätt och så sköter jag mig inte lika bra som jag göra nu ELLER om det visar sig att jag bara gått ner marginellt eller inte alls så kommer jag att lacka ur och tycka att det inte är värt att "offra" så mycket som jag gör. I vilket fall som helst kommer en vägning bara att skapa dåligheter för mig och min motivation. Vi människor är olika och jag vet att det för många är en viktig motivationshöjare att väga sig regelbundet men det är det inte för mig, snarare tvärt om. Därför låter jag bli.

Nu ska jag bestämma mig för vad jag ska göra:-)

...men jag sitter verkligen här, en fredagskväll, och äter kvarg med blåbär och dessutom ligger två ägg framför mig som jag också måste trycka i mig innan jag kan se matintagen som klara för idag. Jag saknar ett glas vin lite grann men inte så mycket som jag trodde. Godis saknar jag inte alls. Inte ens lite. Är inte det lite konstigt?

Idag hade vi träningspass med PT-gruppen och vi körde Tabata. Jag gillar Tabata. Det är liksom fullt ös, kräver inget tankearbete alls och svetten lackar. Fast jag tog nog i lite för mycket i någon övning för något har låst sig i ryggen. Inte så där så att jag håller på att bryta ihop utan bara så där att det är lite jobbigt att andas in djupt;-) Det går säkert över till imorgon:-)

Kvällen har tillbringats, för andra kvällen i rad, i ishallen. Idag mötte SIK Mörrum. De förlorade men det kunde lika gärna ha varit tvärt om. 

Nu är det soffan, lösa-mord-program på tv och ladda för morgondagens rpm+mage. Jag har aldrig varit på rpm innan. Hoppas jag överlever;-)

...att säga "attans nu hann vi inte med att träna idag" och helt enkelt skippat träningen efter att ha suttit med det sista på vår skrivuppgift på rektorsprogrammet. Vi satte sista punkten i texten vid kvart över sex och kollegan P hade en tid att passa och jag hade glömt träningsbyxorna hemma så alla odds var emot träningen MEN vi bara kvickade oss, gick hemom mitt så att jag fick ta på träningsbyxorna och så gick vi vidare till gymmet. Där körde vi på med styrketräningspasset och jag hann nästan alla övningarna. Istället för att gräma mig över att jag inte hann alla så glädjs jag åt att vi överhuvudtaget gick dit. Det hade varit så lätt att bara skippa det och skylla på jobbet. Jag tycker att vi var sjukt duktiga:-)

Nu är det soffhäng, kaffe, tv och så ska jag göra en inbakad fläta på mig själv för att undvika att jag vaknar och har värsta trollhåret.  Jag kan inte göra en inbakad fläta på någon annan för den blir utbakad men på mig själv kan jag. Är inte det himla konstigt och ovanligt? ;-)

Jomen, det blir ett litet inlägg idag också. Enbart för att kollegan S sa att hon faktiskt inte skojade när hon skrev att hon ville få uppdateringar;-)

Det är något konstigt som händer när man tar tag i träning och kost. Förmodligen har jag inte tappat många gram sedan igår morse MEN tack vare att jag vet att jag sköter mig så känner jag mig både smalare och starkare. Inbillning. Jag fattar det men det är ändå en go känsla. 

Idag har träningen bestått av en 35-minuters pw som genomfördes i ett helt magiskt sensommarväder. Kombinationen härligt väder, en kropp och ett sinne som verkligen vill gå samt en deckare i öronen är oslagbar. Ibland lyssnar jag på roliga böcker också. Det kan vara bra för er att veta om ni ser mig gå omkring och le på ett udda sätt eller, ännu värre, skrattar rakt ut. Då är jag alltså inte galen på något sätt utan jag lyssnar bara på en synnerligen bra bok:-)

Idag har jag nog drabbats av ett nu-jäklar-ska-saker-slutföras-anfall. Det har legat ett tröja bredvid symaskinen i evigheter (typ 2 år) med en söm som hade gått upp. Vi pratar inte någon lång söm utan snarare 3-4 cm. Icke att jag blivit färdig att sy denna lilla pluttesöm innan men alldeles nyss gick jag förbi skrivbordet, grabbade tag i ett par glasögon, startade maskinen och sydde lilla sömmen. Det tog cirka 30 sekunder, inklusive bortklippning av trådändar. VARFÖR har tröjan då inte prioriterats tidigare? Helt galet. Eftersom jag är usel på att slutföra saker finns det ett antal sådana projekt att ta tag i och om jag gör ett om dagen så kan jag nog bli klar någon gång innan jul;-)

Nu ska jag fokusera på makens sms från sonens match, hålla tummarna för seger där, uppdatera andra föräldrar som inte har sin man i ishallen om det som händer, titta med ett öga på landskampen på tv och samtidigt virka en eller ett par rutor till ponchon som skulle varit klar i juni. Simultanförmågan är det i alla fall inget fel på;-)