Jaha, då var det dags att börja jobba imorgon. Jag har (med undantag för tre dagar i juli med rektorsutbildningsstudier) varit ledig sedan den 9 juni. Det var verkligen länge sedan jag var ledig så lång tid i sträck. Jag undrar hur lång tid det tar att kicka igång jobbdelen av hjärnan...Just nu är hela hjärnan bara inställd på att ta dagen som den kommer, inga måsten eller inga tider att passa. Det har varit gött.

Vad har jag då gjort under alla dessa lediga dagar?

Det började med studentfirande av sonen i Oskarshamn i dagarna tre. Efter det var det USA i tre veckor med familjen. Som en parantes kan jag säga att det nog förmodligen var de tre bästa veckorna i mitt liv och då har det ändå varit ett bra liv;-) Åh, vilken kanonsemester det var. Önskar jag kunde vrida tiden tillbaka.

Väl hemma i Sölvesborg igen började planeringen av studentfest nummer två som sedan hölls på lördagen med en massa härliga människor.

Efter det följde två veckor av total vila. Ja, alltså det var ju en del små utflykter och lite golfspel och annan träning men det var oplanerade veckor när vi gjorde det som föll oss in. Skönt! 

Sen avslutade vi med en Oskarshamnsvistelse. Vi har bott på Gunnarsö i husvagnen men vi har också inrett och fixat med sonens lägenhet. Nu är den i det närmaste färdigfixad och vi är hemma. Sonen är i Oskarshamn och dottern i Gbg. Vardagen börjar imorgon MEN sommaren är INTE slut och det gäller att njuta av varenda minut. Jag älskar sommarkvällar som tillbringas antingen på altanen eller uterummet med en bra bok, sällskapsspel eller något annat kul att göra och timmarna jag har tittat på tv denna sommar är lätträknade. Titta på tv kan jag göra övriga årstider...

Nästa helg börjar hockeysäsongen. För maken. Japp, ni läste rätt. Galningen ska börja spela hockey vid 48 (snart) års ålder. Ganska coolt och modigt är det också även om det är galet;-) Givetvis samlas hela familjen för att uppleva detta på plats och har ni inget särskilt för er kan ni ju komma och kolla i Kallinge ishall:-)

Nu ska jag göra det tråkigaste när man kommer hem från semestern; packa upp. Suck. SEN ska jag lägga mig i soffan i uterummet och läsa. DET är härligt!

Söndag kväll och ännu en semestervecka har passerat. Mest gick den i studentfirandets tecken med planering, fixande och genomförande. Igår firade vi alltså sonens student en andra gång. Den här gången på hemmaplan med goda vänner. Så himla kul att ha alla samlade samtidigt (eller nästan alla). Det borde göras oftare.

I vanlig ordning vaknade jag löjligt tidigt och tankarna som slog mig var:
1. Var är sonen? Har jag hört honom komma hem? Tack gode värld för min app som kunde visa att han var hos flickvännen och så slapp jag oroa mig,
2. Jäklar! Vi glömde plocka undan ätbara saker och knyta ihop skräpsäcken. Hur mycket elände har fåglarna ställt till?
Nummer 2 skapade så många jobbiga tankar att jag var tvungen att stiga upp och gå ut och röja det mesta. Efter det lade jag mig på soffan och slumrade tills övriga vaknade till liv i huset.

Sen har inte många knop gjorts. En rask promenad är väl det enda vettiga men å andra sidan kan man inte vara vettig hela tiden.:)

Dottern fick skjuts av bästa farmorn och farfarn till Gbg och sonen drog iväg med kompisar och kvar var maken och jag. Tomt hus=tradigt hus. Tur att vi i alla fall trivs väldigt bra i varandras sällskap.

Nu kollar vi på Miss Marple och jag laddar för tre jobbedagar fulla med rektorsutbildning. Jag behöver verkligen samla ihop all drivkraft och go jag kan uppbringa för maken till oengagemang har jag nog aldrig stött på i mig själv tidigare.
Det enda som är bra är att jag får umgås med bästa kollegan P:)

Just nu håller jag på att lära mig vad jetlag betyder. Att tre veckor i USA kan ställa till det så himla mycket med sömnen! När vi for dit anpassade vi oss direkt och det var inga problem att backa 6 timmar i tiden men nu när vi är hemma igen betalar jag mångdubbelt för tidsförändringen. Imorse somnade jag vid halv sex. Då hade jag prövat alla knep jag kan hela natten för att åtminstone bli liiiiiite trött men icke sa nicke. Pigg som en lärka var jag. Tur då att det är tv-sändningar dygnet runt och att det har kommit en ny säsong av Orange is the new black på Netflix;-)

Nu är jag trött som en gnu men jag tänker inte falla i powernap-fällan en gång till. Nix, här ska bitas ihop tills jag stupar i säng. Måtte jag sedan inte vakna 1,5 timme senare och vara supervaken. Då tror jag att jag bryter ihop...

Idag har det varit värsta skitvädret med ösregn så gott som hela tiden. Ett helt värdelöst marknadsväder alltså... Men, det är bara att bita ihop och ta sig ner till stan för är det marknad så är det. Alltså gick jag en runda där och tittade på lite olika saker men det blev inget handlat mer än på MQ där jag hittade ett jättefint linne till mig själv och coola strumpor till sonen. 

Efter det lagade jag middag och sen har jag hängt i uterummet eftersom maken tittade på film och när han väljer film är det rätt sällan jag tycker de är bra. Jag tycker mest han väljer stökiga och högljudda filmer och de tycker jag bara är jobbiga. Alltså lyssnar jag på min ljudbok och gör annat i uterummet istället:-)

Imorgon ska jag på undersökning hos tandhygienisten. I vanliga fall är jag hysteriskt orolig för det men är det något gott sömnbrist bär med sig så är det trötthet. Och just nu är jag så trött att jag inte ens orkar oroa mig för besöket. Vi får väl se om jag är lika cool imorgon bitti. Förmodligen inte...

Japp, då var äventyret över och vi är hemma igen. Märkligt nog har jag inte haft hemlängtan en enda gång och då är ju jag en riktig hemmaråtta i vanliga fall. Jag älskar att vara hemma. MEN jag har ju fått ha familjen samlad och alldeles ifred i tre veckor och det har så klart gjort att jag har mått utmärkt bra och inte behövt sakna något.
Nu är dottern i Gbg och sonen hos flickvännen och jag och maken är hemma själva. Bara att gilla läget:)

Tidsskillnaden gjorde sig påmind inatt när det var omöjligt att somna. Pigg som en mört avverkade jag program efter program på tv:n. Jag kunde till och med läsa utan att minsta lilla trötthet landade i mig. Men, ljudboken kan man lita på. När jag väl startade den somnade jag. Den har alltid den effekten trots att boken är väldigt bra:)

Dagen idag inleddes med en brorunda med J och C. Härligt att bli uppdaterad om vad som hänt i vår lilla stad när vi varit iväg;)

Tvätt har sorterats och resväskorna är tömda. Det blev en del skojiga inköp och garderoben har växt liksom skobeståndet. Som om det behövdes:)

Nu är vi framme på hotellet i Fort Lauderdale. Skönt säger jag som verkligen hatar att åka bil när det ösregnar så mycket att vindrutetorkarna inte hinner få undan allt regn. Och idag hamnade vi verkligen i värsta ovädret. På en flerfilig motorväg där de flesta, i synnerhet lastbilschaufförerna, körde som om de snott sitt fordon. Som tur var körde maken och dottern passade Maggan (gps:en) i framsätet så jag kunde coacha maken från baksätet och vara en sådan där hjälpförare som vi alla hatar;)
En sak som dock var bra var att folk satte på varningsblinkerserna på motorvägen så att det skulle vara lättare att se vart man skulle köra.

Väl framme i Fort Lauderdale var regnovädret över men trafiken skojade man inte bort. Och mitt i denna helt galna trafik sms:ar folk samtidigt som de kör. Blir jag stressad eller blir jag stressad? Jag skulle behöva styra upp det här lite grann...;)

Förresten så har vi riskerat livet på fler sätt än i trafiken idag. Vi har varit på alligatortur (airboatride om ni föredrar det på engelska;) där vi fick både klappa (japp, det gjorde jag. Snabbt), hålla (DET gjorde jag verkligen inte. Han såg helt opålitlig ut;) och mata alligatorer (det gjorde jag. Från båten rakt ut i vattnet, inte på något livsfarligt sätt).

Jag var verkligen skeptisk till det här med alligatorer men jag är glad att jag hängde med. Det är en sak man ska göra när man är här och nu är det gjort:)

Förresten, en mycket trevligare sak; vi har sett delfiner idag också. Japp, vid piren i Naples hoppade några stycken glatt omkring i havet. De är verkligen vackra djur.

Nu ska vi samla oss en stund innan vi ger oss ut för att hitta mat. Lite chips och whiskey får duga så länge. Är man i USA så är man:)

...ringde klockan i vanlig ordning kl sju. Tro inte att vi frossar i sovmornar på något sätt. Icke sa nicke. Vill man ha sol och fint väder gäller det att masa sig upp på mornarna för framåt eftermiddagarna kommer det, så gott som varje dag, in moln, regn, blixtar och dunder.
Idag var vi alltså uppe med tuppen och for iväg till stranden i Fort Meyer. Den var enorm. Sanden var ljuvlig och vattnet var marginellt svalare än igår och det klassar jag som bra. Men, eftersom vi är kinkiga med det där med sand så gav vi det några timmar innan vi for hem till vår egen villa och pool. Här har vi sedan poolhängt och umgåtts ända fram tills att molnen tornade upp sig. Det var då maken kom på att vi kunde gå en runda till närmsta affär. Den ligger ungefär en kilometer bort. Sagt och gjort. Vi är ju hurtiga svenskar som verkligen INTE tar bilen en sån liten pluttsträcka. Fast det beslutet ångrade vi när himlen öppnade sig och vi var långt hemifrån. Vi kom hem som dränkta katter med en ny förståelse för det där med att ta bilen överallt:)
Nåja, nu är vi hemma och maten är på gång. En dusch nu och så är jag som en ny människa igen.:)

Just nu lagar maken mat, sonen vilar och jag och dottern hänger i uterummet och kollar fb och annat livsnödvändigt. Lite moln med tillhörande regn drar förbi just nu och ger oss lite bra och välbehövlig solvila. Imorse var vi nämligen bland de första på plats på stranden på Captiva Island. Det är en enorm sandstrand vid Mexikanska golfen och nu har vi badat där också.
Jag brukar fnysa när folk säger att det är varmt i havet för i Sverige är det aldrig VARMT bara mindre kallt. Men idag har jag upplevt ett varmt hav. Det svalkade absolut ingenting men jag blev ju i alla fall blöt så när det då och då kom en liten vindpust så kändes det som en plutteliten svalkning.
Efter fyra timmar lackade vi ur på all jobbig sand och körde hem till huset och nu är vi alltså här. Maten är klar och droppar stora som decilitermått faller utanför:)

Nu har vi installerat oss i huset i Cape Coral. Vi körde en sisådär 20-25 mil och det var en trevlig resa för Maggan (som vi döpt vår gps till)valde en rutt som gick igenom en hel massa olika samhällen. Väl framme dumpade vi väskorna i huset och sen for vi till närmsta Walmart och handlade på oss en massa mat. Det fanns en miljon saker av allt att välja på så det tog lite längre tid än önskat med tanke på det låga blodsockret i våra kroppar;) men nu har vi fått mat, bytt om till bikini och badat några gånger i den ljumma poolen. Nu ligger jag här och njuter av livet och har den här utsikten. Sämre kan man definitivt ha det:)