Jag har funderat en hel del på det här med att möta människor som inte lever upp till mina förväntningar kring hur en är mot andra människor. På sistone har jag mött några som inte delar min syn på hur man är mot andra. I stunden reagerar jag med antingen ilska eller irritation men dessa känslor övergår ganska snart i ledsamhet och besvikelse. Mest besviken blir jag i situationer när jag möts av ett beteende jag själv aldrig skulle använda mig av eller svar som sägs på ett sätt som jag verkligen aldrig skulle använda mig av. Jag är verbalt snabb och skulle förmodligen kunna ha stor nytta av det om jag valt att bli politiker men nu har jag ju inte det och har därför valt att medvetet arbeta med att tona ner den delen av mig själv. Det finns tillfällen jag som ledare till exempel verkligen skulle förlora på att ge mig in i en verbal fight. Det har i och för sig kanske mer att göra med ett försök till klokt ledarskap än bemötande. 

Garanterat har jag också sårat människor jag mött men jag kan med handen på hjärtat säga att det enbart vid enstaka tillfällen i livet varit så att jag medvetet sagt eller gjort saker för att såra och jag tror inte heller att de jag möter sårar mig med flit. De är säkert helt övertygade om att de har rätt att göra som de gör eller säga det de säger. Det kan jag både förstå och acceptera men när mottagaren för ens agerande visar att de blir sårade är det inte då läge att stanna upp och i alla fall ställa sig frågan om det är den sortens människa man vill vara? 

Det som är bra med dessa utmanande bemötanden är att både självkänsla och självkontroll tränas. Jag har utvecklat ett antal strategier som fungerar olika bra beroende på situationer. Är den jag möter någon som inte är särskilt viktig för mig som person kan jag bara stänga av öronen, ruska lite på kroppen för att skaka av mig det som sägs och görs och sen gå vidare. När det är mer känslor inkopplade är det svårare. Då är det inte lika lätt att ruska av sig. Då krävs mer arbete för att bearbeta men det är också då det verkligen krävs medvetet mentalt arbete för att inte låta det som sagt och gjorts komma åt mig och mitt mående. Som sagt, jag tycker det är riktigt svårt och jobbigt men jag har ändå kommit en liten bit på vägen. Att skriva det här gör att jag för första gången försöker sätta ord på det jag känner och tycker och att göra det utan att eventuellt trampa någon på tårna är en utmaning i sig.