Alldeles nyss slutade jag att jobba och jag började 7:30 imorse. Det kan ju tyckas helt galet men faktum är att det var helt och hållet självvalt, det var kreativt och kul och det var inte under tidspress. Då är det verkligen bara kul att jobba. Men, hade det varit motsatta förutsättningar så hade jag inte varit på lika gott humör som jag är nu.

Jag har lärt mig det om mig själv-att om jag bara får strukturera tiden och uppgifterna och det är jag själv som bestämmer belastningen så orkar jag nästan hur mycket som helst. Men om det i ett intensivt och stressigt skede kommer krav utifrån som rubbar balansen då kollapsar jag. Dessutom fräser jag. Tyvärr. Det är sån jag blir när jag är i obalans. Inte så smickrande men fullt mänskligt OCH jag är medveten om det och arbetar hårt på att kontrollera mig när jag hamnar i de situationerna. Ibland funkar det. Ibland inte.

Igår var det alltså avslutning och det var så fint! Vi sjöng härliga sommarvisor och så höll jag tal. I vanlig ordning höll jag mig bara så där lagom till manus. Så blir det alltid. Jaja, snälla människor runt omkring mig sa att det var bra så jag väljer att lyssna på dom. Om någon skulle tycka annorlunda så kan jag ju ändå inte göra något åt det...

Imorgon väntar en intensiv dag med hela personalgruppen. Bäst jag går och lägger mig nu så jag kommer upp i tid. Go natt?