petrasperspektiv

Direktlänk till inlägg 18 mars 2018

Plötsligt förändras allt...

Av petrasperspektiv - 18 mars 2018 21:09

Då och då påminns en om hur snabbt livet kan förändras och när det händer har åtminstone jag bara en önskan och det är att allt ska bli som vanligt igen. Jag trivs ju med mitt liv. Ibland blir det som vanligt ganska snabbt igen men ibland blir det aldrig mer som vanligt. Så är det nu. För ganska så exakt för åtta veckor sedan fick vi veta att mamma hade cancer. Hon hade i och för sig fått veta det eftersom hennes husläkare råkat försäga sig och hon hade fått en tid några dagar senare för att ta prover men känslan jag fick var var att det verkligen var cancer hon hade. Så var det. Och det hade spritt sig. Trots detta var läkaren i Karlskrona optimistisk. Cancern kunde hållas stången med cellgifter och mamma hade förmodligen, trots cancern, flera år av gott liv kvar att leva. Fyllda av detta besked såg vi framåt och mamma var helt övertygad om att cancern skulle besegras och vi pratade om olika projekt vi skulle genomföra och att vi skulle åka till Kanarieöarna till hösten för att se Annie uppträda. 

Men så blev det inte. En influensabacill ställde till det och slog ut all kraft i mammas kropp och den tillsammans med cancern tog hennes liv efter fyra veckor. Att allt gick så fort gör att jag fortfarande inte helt tagit in att mamma är borta. Även om jag tillbringat åtskilliga timmar i hennes hus för att sortera och gå igenom hennes saker så har jag inte riktigt förstått vad som har hänt. Jag undrar när den vetskapen slår till...


I fredags var det begravning och även om det kanske låter konstigt så tycker jag att det var en fin begravning. Prästen och jag hade suttit och pratat länge och jag hade berättat en massa om mamma och hennes liv och jag tycker han fångade henne på pricken när han pratade om henne i kyrkan. Det känns bra. Jag hade valt musiken med omsorg, så klart med hjälp av Annie som dels hade pratat musik med mamma och visste vad hon gillade men som också lyssnar på texter och har koll på budskap i sånger och därför blev sammansättningen riktigt bra. Annie är kvar i Thailand men deltog genom en sång som hon spelat in där och som vi spelade upp i kyrkan. Det kändes väldigt fint att hon liksom var med ändå och jag är säker på att mamma var nånstans och njöt lika mycket som alla oss andra av den vackra sången. 


Begravningen är en milstolpe på sorgevägen men ingenting är på något sätt över för att begravningen är över. Det räcker att jag skriver detta för att tårkanalerna återigen fylls och svämmar över och sorgen slår till. Jag antar att det kommer att vara så här nu och att allting lindras efter hand. Men just nu är det som det är. Imorgon är det jobb som vanligt och eftersom rektorsjobbet är intensivt lär det inte finnas mycket tid för tunga tankar. Jobbet har faktiskt under dessa åtta veckor varit mitt andningshål där jag låtsats att allt varit som vanligt. Jag har lyckats för det mesta. Tror jag...


Mitt i allt elände är jag ändå så himla tacksam för allt jag har. Jag har min familj och mina vänner som verkligen har stöttat mig på alla möjliga sätt under allt som har hänt. Jag är frisk, jag har ett roligt jobb och jag har möjlighet att göra och uppleva en massa roliga saker. Allt detta är jag enormt tacksam över och jag har bestämt mig för att alltid låta det positiva och goda vara mina ledstjärnor i livet. Jag kommer förmodligen att gnälla över småsaker och oväsentligheter men jag hoppas att jag snabbt kommer tillbaka till mina tankar om hur fantastiskt livet faktiskt är och så många saker jag har att vara tacksam och glad över. 



 
 
Ingen bild

Helena

19 mars 2018 11:07

Petra. Så ledsen jag blir. Fina Annbritt.
Den där förvånande cancern.

Känner igen historien helt från mammas sjuktid och min upplevelse.
Hennes "tid" varade i 4 år ca och det var en märklig tid. Att leva med ngn vars dagar är räknade. Hur gör man?

Året innan mamma dig, dig mormor. Mamma var urnan fr kapellet ut till graven. Förtvivlat konstig känsla. Vi visste ju alla.....

Vi tömde oxå mammas hem även om hon under sin sjuktid rensat väldigt mkt själv. Men precis som du skriver så trots att varje tillfälle blir en sorgestund...Hur länge ska det fortsätta???

Efter begravningen åter gick mitt liv till ngt konstigt vanligt liv. Nästan som att det inte hänt. Tänkte att vi ju hade sörjt redan i 4 år så....
Har dock alltid kännt att jag inte är klar men inget har "hänt". Man kan ju inte tvinga fram tårar.

Nu är jag hemma med utmattning och en del i det blir som automatisk läkning även i denna sorgen.
Känner att tårar kommer som en vulkan ibland när jag tittar på fotot av mamma. Naturen under vår skidresa gjorde oxå sitt. Plötsligt och helt oväntat kom tårar.
Ja man lär sej nog leva med att de inte finns och att sorgen får ha sin tid.
Kommer tårarna på jobbet så låt dem komma Petra.
Det är många år sedan mamma dog och det är väldigt konstig känsla att inte känns sej färdig med sorgen.

Kram till dej och dina nära och tack för att du delar.
Kramkram

petrasperspektiv

19 mars 2018 21:26

Tack Helena!
Ja, det är bara att acceptera att sådant här tar tid. Jag känner att jag sörjer även pappa nu även om det är 12,5 år sedan han dog. När det hände behövde jag vara stark och ta hand om mamma och sköt undan min egen sorg. Inte helt men delvis. Nu tillåter jag även sorgen efter honom få ta plats och det känns, även om det låter märkligt, riktigt bra.
Vi får ta hand om oss! Kram till dig!

 
Ingen bild

ewa rybacka

19 mars 2018 17:20

Jag beklagar sorgen Petra. Jag blev ledsen för din skull samtidigt som jag blev glad över allt stöd som du fick.
Hälsningar

petrasperspektiv

19 mars 2018 21:23

Tack Ewa! Jag känner precis som du. Allt stöd värmer riktigt gott i hjärtat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av petrasperspektiv - 16 januari 2022 13:25

...hur det känns att vara förkyld för under pandemin har en ju koll på alla möjliga symptom och några sådana har jag alltså inte haft sen 2019. Men nu är jag påmind om hur det är när näsan rinner konstant och nysningarna duggar tätt. Som tur är så är...

Av petrasperspektiv - 19 november 2021 20:31

Nu är jag alldeles nyss hemkommen efter två dagar i Malmö och certifieringsutbildning i coaching. Jag är helt slut men samtidigt också fylld med energi, beslutsamhet, boost av all underbar feedback och glädje över allt vi i gruppen delar med varandra...

Av petrasperspektiv - 12 oktober 2021 20:27

Så kom äntligen dagen när jag kunde träffa mina goa kollegor i ledningsgruppen. Tänk att vi fick vistas i samma lokal och prata med varandra utan en skärm emellan. Vilken helt underbar känsla och upplevelse! Som vanligt när vi träffades så blev det e...

Av petrasperspektiv - 2 oktober 2021 16:50

Nu när jag studerar har jag märkt att det inte är helt lätt att skilja på "arbete" och ledighet eller på vardag och helg. Det är verkligen på både gott och ont men mest på gott tror jag. Det goda i det är att få välja när jag vill göra saker och hur ...

Av petrasperspektiv - 24 september 2021 22:04

Mmm, uppgifterna i båda kurserna är inlämnade för bedömning och nu är det bara att vänta och se om jag har fattat uppgifterna rätt eller fel, om jag har varit tillräckligt analytisk och om det håller den nivå som krävs rent allmänt. Jag gjorde missta...

Presentation

51 år, mamma, fru, lärare, rektor, chef, vän, coach med sjuk humor och ett hjärta som klappar för alla som på något sätt är utsatta. Gillar det mesta som förgyller livet.

Fråga mig

12 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards