...att träffa hela personalstyrkan på nya skolan. Även om jag är hyfsat van att prata inför folk så måste jag ju ändå erkänna att det är lite nervöst att träffa en sisådär 80-90 personer och försöka göra ett riktigt bra förstaintryck. Man har ju liksom bara en chans att göra ett det. 

Jag ojade mig lite innan idag och fick då höra att det är lugnt och att jag bara ska vara mig själv. Och så är det ju. Att vara mig själv kommer kanske inte alla människor jag någonsin möter tycka är en bra grej men det är ju det enda jag kan göra. Att gå omkring och göra sig till och försöka vara något jag inte är det skulle kanske kunna funka i tio minuter för min del. Jag är alldeles för dålig på att låtsas. Jag önskar att jag hade varit bättre på det för det kunde vara användbart i en massa situationer men nu kan jag inte det så det är bara att gilla läget. 

Nu ikväll har jag varit på zumba. Denna underbara zumba. I vanlig ordning bråkade mina fötter med mig och armarna kan jag bara använda ibland för att inte orsaka kaos i huvudet MEN jag bara älskar det! Jag har ett lyckligt leende på läpparna hela passet. Tänk om jag hade gilat all träning lika mycket. Vad härligt det hade varit!

Nu är det en mugg kaffe i soffan och att vänta in son och make som båda är i ishallen. Sonen för att träna och maken för att slipa skridskor. Lika bra att vänja sig:-)